Vårt svenska samhälle har i etapper, sedan andra världskriget, byggts upp för att skapa en så god barndom som möjligt: mödravårdscentral, barnbidrag, betald föräldraledighet, daghem, skola för alla, bättre bostäder, skolhälsovård, psykiatrisk rådgivning/ behandling, sociala stödsystem, föräldrautbildning – flera av delarna antagligen av yppersta världsklass. Fast trots allt detta mår många unga ändå inte bra. Detta både oroar och konfunderar.
En avhandling från Stockholms universitet (2013) visar exempelvis att 30 procent av dagens 16-åringar sänder ut hårt stressrelaterade signaler. Av dessa har 8 procent så svåra problem att det är fullt jämförbart med ett utmattningssyndrom. Symptomen, som bland annat yttrar sig i form av känslomässig och fysisk utmattning, inlärningssvårighet och kognitiva problem, bör ses som en allvarlig varningsklocka då tidigare gjorda undersökningar av ”utbrända” visat att deras problemhistoria ofta stillsamt inletts under just högstadietiden (utan uppföljning).
– Det är sedan länge känt att stressen bland unga är ett växande problem. Min avhandling visar att problemen för individen är större än vad vi tidigare trott. Det kan innebära långsiktigt negativa effekter, säger Karin Schraml, doktorand på Psykologiska institutionen och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.
I studien identifieras främst tre faktorer som orsak till ungdomars stress: känslan av höga krav i kombination med bristande socialt stöd, låg självkänsla och sömnproblem. Dessa faktorer förstärks av det som sedan länge är känt om tonåringar; nämligen att många lider av så kallad social jetlag (avvikelser mellan kroppens biologiska klocka och ett dagligt schema). Studien visar även att problemen med stress är tydligt större bland unga kvinnor än bland unga män. Det går nästan fem kroniskt stressade flickor på varje stressad pojke. Nära varannan flicka känner sig pressad av egna förväntningar (för män slår stressen igenom runt tjugofem års-åldern). De ungdomar som uppvisar högst nivåer presterar också märkbart sämre i skolan, med sämre betyg. I intervjuer framkommer även att begreppet ”stress” ofta används som en synonym för att ”må dåligt” (i största allmänhet). Intrycket är att pressen är hårdare än någonsin både i skolan, i det sociala livet och på arbetsmarknaden. Dessutom tillkommer en ständig uppkoppling med aktiviteter i sociala medier som aldrig låter hjärnan riktigt vila ut.
Uppkoppling = Nedkoppling
De växande siffrorna föranledde barn- och ungdomsläkaren Åse Victorin Cederquist och sömn- och stresspedagogen Anna Nygren att i en debattartikel i SvD (2013-11-08) påtala samhällets omvandling som en styrande bov i dramat. De menar bland annat att vi människor är genetiskt gamla varelser som utvecklats under lång tid. Våra kroppar och vår hjärna kräver hänsyn, via basala behov i form av regelbunden sömn, mat och rörelse. I bondesamhället togs en naturlig hänsyn till dessa behov. Man var ”tvungen” att äta och sova bra för att klara sitt dagliga arbete. Barnen uppfostrades i detta, och det blev ett naturligt sätt att leva. Under det senaste århundradet har vi istället sett en exploderande teknisk utveckling, med dygnet-runt-öppna affärer, stillasittande, oregelbunden dygnsrytm och rörliga måltidstidpunkter som brutit vårt tidigare invanda mönster. Nya tankesystem ger en strukturell rotlöshet.
Statens Medieråd uppger (2015-02-10) i sin årliga statistik att 95 procent av landets alla elva-åringar numera har egen mobil (nästan enbart smartphones). En utveckling som även innebär att de medievanor som tidigare kopplades till tonåringar kryper allt längre nedåt i åldrarna, och lär sjunka än mer då hälften av dagens två-åringar redan hunnit vara ute på internet. Det är givetvis bra med tidiga kunskaper, men utvecklingen är ändå inte okomplicerad – då det finns bieffekter. I sin doktorsavhandling kunde Sara Thomée (vid Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska och Göteborgs universitet) visa att ett intensivt användande av mobiltelefon och dator är tydligt kopplingsbart till stress, depressionssymtom, sömnproblem, och psykisk ohälsa. Enligt henne är det särskilt allvarligt att kunskaperna om hjärnans och kroppens behov är så allmänt dåliga, och att många föräldrar därför inte förstår (och därmed klarar av) att ta sitt ansvar som gränssättare och vägledare för sina barn. I ett reportage i DN (2014-02-06) beskriver hon på vilka sätt tekniken påverkar oss – på fritiden, på jobbet och i skolan.
– Inledningsvis var forskandet främst inriktat mot ergonomi, som hur man sitter när man arbetar vid en dator. Det handlade om värk i axlar, om musarm och så vidare. Men för tjugo år sedan började psykologer även intressera sig för hur den nya tekniken påverkar vårt psyke.
I ett snarlikt spår följer även beteendevetaren och stressforskaren Tomas Danielsson som, i DN (2015-01-18), befarar att många unga som växt upp under 2000-talets internet- och mobilhausse, och som idag aldrig loggar ut, så småningom riskerar att fara illa. Han beskriver mobilen med sina plingande mejlikoner, poppande facebook-appar och twitter-uppdateringar som en ”aggressiv tiger”: som om den aldrig får sova till slut blir livsfarlig. I sitt arbete möter han unga vuxna med sömn- och energibrist. Fast han befarar ändå att utbrändhetskraschen är ett hot i vardande. Han ser situationen som en tickande bomb, där många skulle kunna falla som käglor inom 5-10 år.
Huvudproblemet är att det strömmande informationsflödet gör våra hjärnor mer upptagna än någonsin – vilket enligt flera forskningsrön både skadar hjärnan och ger oss sämre minne och koncentrationsförmåga. I en uppmärksammad artikel i den brittiska tidningen The Guardian (2015-01-18) beskriver neuroforskaren Daniel J Levitin vad ständigt uppdaterande, nåbarhet och multitasking egentligen gör med våra tankebanor. Hans forskning visar att telefonens funktioner inte bara riskerar att göra oss mindre effektiva. Den kognitiva förmågan blir till slut sämre än en haschrökares. Ett ständigt avbrytande, med koll på annat, ökar stressnivån. Alla notifikationer på Facebook, varje nytt SMS eller mejl kräver uppmärksamhet och fyller oss med tom energi. Den första känslan är bra, men den riktiga belöningen uteblir. Det byggs istället upp en slags ”info-mani”, som kan minska vårt IQ med så mycket som 10 nivåer.
En av Sara Thomées slutsatser är också att flitigt mobilanvändande och ständig tillgänglighet har samband med ökade sömnbesvär hos män, samt med tilltagande depressionssymtom hos både män och kvinnor. Fast hon håller samtidigt ändå med om antagandet att dagens unga över tid antagligen kommer att lära sig bli mindre IT-stressade.
– Så är det nog. Internetstress är till viss del ett övergående problem. Det tar alltid tid för människor att vänja sig vid tekniska förändringar och vi kommer alldeles säkert att utveckla ett hälsosammare förhållningssätt med tiden.
Hälsomani
Fast helheten i frågeställningar kopplat till stress är samtidigt kanske inte fullt så svarta eller vita som man möjligen kan ledas till att tro. Barnpsykiatern Frank Lindblad och barnläkaren Carl Lindgren väljer i sin bok ”Välfärdslandets gåta” (2010) att närma sig frågan från ett alternativt håll. De poängterar särskilt att antalet allvarliga psykiatriska sjukdomstillstånd inte verkar ha ökat enligt säkerställd statistik. Ökningen av den subjektiva självdiagnostiseringen försöker de å sin sida förklara utifrån skiftningar inom värderingstänkandet i samhället. Deras åsikt är att nya betoningar i tidsandan ligger till grund för en stor del av den oro, tomhet och apati (negativ energi) som avspeglas i flera hälsobesvär hos ungdomar – t ex psykosomatiska besvär, sömnsvårigheter, nedstämdhet och livsleda. De menar därför att högt ställda krav på hälsa och välbefinnande kan leda till ett ängsligt överbeskydd mot möjliga faror. En alltför stor observans och oro kan motverka en sund tolerans för ett mindre mått av värk. Författarna omnämner detta som ”hälsomani” (eftersträva en ständigt perfekt hälsa).
De poängterar även att stress-begreppet över tid alltmer – på gott och ont – har förvrängts en aning. Deras bestämda åsikt är att stress, under små avgränsade perioder, i grunden till och med kan vara av godo. Dels därför att det är ett av kroppens larmsystem. Men även därför att ett visst mått av underliggande stress kan fungera såväl stimulerande som utvecklande, att det till och med kan behövas för att man ska klara av att prestera bättre (tänk: elitidrottsmän innan en stor final, en anställningsintervju eller studenter vid deadline inför tenta/uppsats). Stress är alltså inte något som absolut måste undvikas till varje pris. Fast samtidigt är de noga med att betona att alla stressituationer upplevs individuellt. Och att det är när stressen blir långvarig, utan återhämtning, som den kan leda till utmattning, sjuklighet och sämre kognitiva förmågor.
Lindblad och Lindgren refererar samtidigt även till mätningar som gjorts i ett 80-tal länder angående samspelet mellan individers livsåskådning/värdesystem och de rådande sociala, kulturella, ekonomiska och politiska samhällsfaktorerna. Dessa mätningar pekar ut Sverige som ett tydligt individualistiskt samhälle. Det sammanfaller även med andra studier som visat att det inom den typen av strukturer förefaller finnas en ökad risk för psykisk ohälsa, eftersom individerna på egen hand förväntas skapa en egen identitet, forma sin egen utvecklingsbana och göra självständiga val. Omständigheter som kan vara stimulerande och berikande. Men som för stora grupper, i realiteten, riskerar att bli något alltför svårt och pressande.
Just denna problematik går för övrigt igen även i Ungdomsstyrelsens senaste rapport om attityder och värderingar (2013) som bland annat visade att det finns ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och ekonomi. Bland killar gäller oron främst den egna eller familjens ekonomi, medan det för tjejer handlar mer om svårigheter att klara de löpande utgifterna. Den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige har varit en stadigt pådrivande stressfaktor under hela perioden från tidigt 1990-tal fram tills idag. För de som inte klarar behörighetskraven eller att fullfölja de påbörjade gymnasiestudierna kan situationen på arbetsmarknaden bli dyster. Med det i åtanke är ett av svaren angående framtidsstress i Rädda Barnens undersökning Ung röst (Tidningen Barn, 2014-05-09) kanske inte så förvånande. Nionde-klassaren Alva säger så här angående vad som oroar henne:
– Framtiden. Jag har ingen aning om vad jag vill bli. Därför vill jag ha bra betyg så att jag kan välja en linje som är bred. Jag har sett människor som det har gått dåligt för och jag är rädd att det ska bli samma sak för mig, att jag inte har tillräckligt bra betyg för att komma in på rätt linje – att jag ska få städa på en hamburgerkedja istället.
All stress är alltså nödvändigtvis inte djävulen själv. Men faktum kvarstår ändå att många, särskilt unga, upplever det som att det stängs dörrar omkring dem – vilket skapar en långsamt gnagande oro, som olyckligt även förstärks av tekniktrender och förändrade värdetänkanden.